Vet inte vad jag ska skriva eller säga, känner bara att jag måste få ner det någonstans. Vet dock inte heller vart
jag ska börja? Finns det någon början, finns det något slut? Allt känns bara lite mindre värt just nu. Jag kan inte
säga vad jag menar med "just nu", för det vet jag inte. Ena studen är allt helt okej, jag tänker inte speciellt mycket
på någonting speciellt, utan bara glider med stunderna som vanligt. Men helt plötsligt så kan den studen vara
borta och allt vänder. Vet inte varför jag känner som jag gör, borde egentligen inte göra det, för jag har ingenting
att klaga på, inget att gräva ner mig för. För jag har världens bästa vänner, familj och pojkvän- Men tror det kan
bero på att jag är så rastlös. Mina dagar ser i princip likadana ut, men jag vill hitta något som gör mina dagar
roliga, meningsfulla, ljusa. Göra mina grejen, grejerna som jag tycker om att göra. Vill känna att jag lever lite,
att jag kan göra skillnad för människor, skillnad för vardagen.
Jag har så mycket mer att ge än vad jag får visa. Jag vet att jag kan, jag vet att jag kan. Men vart finns mina
chanser liksom? Och vilka chanser dessutom? Det finns ingenting här i världen, jag vet inte vad jag ska göra,
vart jag vill ta vägen eller vad jag får göra. En annan sak jag hatar är att prioritera. Min hjärna kollapsar mer
eller mindre när jag tvingas välja mellan de viktiga sakerna. Jag vill så mycket, men jag vill stanna här.
Vet att ingen kommer till mig, utan att jag måste kämpa för att få vad jag vill ha, men samtidigt så känner jag
ibland att jag kan sitta och vänta hur länge som helst på att något ska komma till mig eftersom jag verkligen vill
stanna här. Men hur länge är man villig att vänta egentligen? Dagar? Veckor? Månader? Forever?
Gud så mycket klagande, men det är hur jag känner just nu. Om en timme, om en vecka, kan ingen veta vad
jag känner! Inte ens jag. Det slår om fort. Like a rollercoaster