Det senaste dygnet har i största allmänhet bestått av sorg.

Många i Arboga har förlorat sina nära och kära, tänker på er av hela mitt hjärta.

Det är helt ofattbart att något sådant ska få hända, jag finner inga ord, fast det finns så mycket hat inom mig just nu. Eller inte bara hat, utan sorg, rädsla, tomhet, agresivitet, massa hat, massa tårar, känsloladdade känslor, det finns massor, men vet bara inte hur man ska få ut det. Det här är verkligheten som finns framför oss.

Svårt att förstå, för man vill inte, man kan inte, och man tänker inte förstå. Sånt här ska inte få hända folk som står oss nära. Man klarar inte av sånt. Man ska inte behöva handskas med sådana händelser vid en sån ung och oförstörd ålder. Livet har precis börjat, alla förtjänar att leva, ingen förtjänar en sådan död som nu har uppstått. Livet är något mer än bara ett spel. Livet är viktigt, värdefullt och meningsfullt. Jag önskar att jag kunde göra nånting mer än bara ingenting.. Skänker alla mina tankar till er där ute, nära och kära, unga och gamla.

Förstår inte varför ni skulle råka ut för något sånt här, återigen så är det ofattbart. Ni förtjänar så mycket mera ut av livet!!! SÅ J-Ä-V-L-A ORÄTTVIST!

Må ni vila i frid ♥

 

Jag har alltid en massa Ha-begär.

Det handlar inte bara om saker, utan om tjänster, människor och drömmar.

När jag väl får ett begär, så är det det enda jag har i huvudet känns det som, och givetvis så börjar jag att

älta det där mer och mer, och så klart så växer det och blir ännu större.

Men frågan är då, när jag nu har skapat det där begäret, som först va jätte litet, till något större,

vill jag verkligen ha det?

Är det så intressant som jag har printat in i min hjärna att det är?

Eller har jag hjälp mig själv på traven en bit? Det är så många frågor som jag inte har besvarade.

Och jag vill verkligen inte att detta begär ska vara nått som jag bara har arbetat in.

Men samtidigt, det kan jag ju inte veta innan jag får det. Jag kanske aldrig kommer att få det någongång,

så frågan är då alltså... Ska man ge upp och försöka få bort begäret, eller ska man fortsätta och hoppas.
Med detta begär, så kommer andra tvivel på/i mitt liv. Det är massa som spelar roll.

But, How will i know? Troligtvis så kommer jag aldrig få reda på dessa svar jag kan alltid hoppas, och ibland

så måste man ta en chans för att få reda på vad man egentligen vill. Bra sagt av mig, man lever bara en gång

och man ska inte låta massa tid gå förlorad, för man kommer bara att ångra de chanser man aldrig tog.

Kloka ord, jag vet, men riktigt så modig är jag inte. Jag vet vad man ska göra, men gör det ändå inte själv.

Vi människor är nog lite så innest inne, alla är nog likdana, kommer med så bra råd hela tiden, men när det

väl gäller så fegar de flesta ur. Så ett stort cred till er som vågar, tar chanser, och lever erat liv.

Vill man köpa en ny TV, så kan man göra det, sen har man stillat sitt begär, vill man inte ha den, så kan man

alltid sälja den igen. Svårare än så är det inte.
Handlar det inte om en sak, utan mera om känslor och funderingar, så är det inte lika lätt att bara skaffa.

Har tusen funderingar i mitt huvud för det mesta, och oftast hittar jag inte de svaren som jag söker. Vet inte

om det är för att jag kanske är rädd för att få reda på de riktigt svaren?

Det här är en av mina funderingar, skönt att få skriva av dom ibland, då jag egentligen inte kan be om

råd från någon, eftersom det är jag själv som måste fundera.

Anyway, hoppas ni har en fortsatt bra dag, för det ska jag försöka att ha. Take care