När det gäller mig själv så har jag ganska svårt att komma till ett slut, och att starta en ny början.
Är lite av en grubblare. Vill stanna i nuet, vill gå tillbaka till de förflutna, till igår. Vill inte börja
på ett nytt steg i morgon, i framtiden. Trivs som jag har det i nuet.

Alla blir krossade av kärlekens spel någon gång. Det går inte alltid som man vill. Och man kan inte få
allt man vill ha. Inte vem man vill ha. Vet att jag någongång förut sagt att man måste gilla läget, men
come on(!). Vadå gilla läget, ibland är det så.jäkla.svårt.
Det bästa i livet är att ha någon själsfrände att dela sina bra och dåliga stunder med. Att kunna få
vakna upp bredvid någon på morgonen, lägga sig bredvid någon på kvällen. Att ha någon att dela
sina dagar med, att ha någon att va ledsen och glad med. Det hade jag en gång, jag hade en älskling
en gång (har även det fortfarande inom mig), men inte idag, inte ikväll. Jag är ensam. Tonight I wanna cry.

Finns så mycke ånger och frustration inom mig, vet inte hur jag ska få ut det. Farmor sa till mig:
"Det är bara att bryta ihop och komma upp tillbaka igen". Vad gör man om man inte kan bryta ihop?
Ja kan inte, det går inte. Varför? Varför går det inte? Det vill liksom inte komma ut. Har inte hittat 
brytningspunkten än. Vet inte heller vad jag ska göra för att hitta den. Man måste berarbeta det som
händer, och inse sanningen. Det gör inte jag. Går och håller så mycket inom mig. Måste få ett slut.
Jag måste få veta, och inse hur läget är, så jag vet hur det är. Så jag vet vad jag ska göra.
Men Jag saknar dig. Så enkelt är det. Jag vill inte ge upp. Där har vi funnit orsaken.
Det finns inget jag kan göra, de finns inget jag kan säga. En total solförmörkelse av hjärtat