Vissa stunder i livet kan man känna att man har så jävla mycket hat inom sig som bara vill komma ut.
Så känner jag, det känns som att det kryper i hela kroppen, måste få ut den på något sätt.
Vill bara ställa mig någonstans och skrika ut all illska som finns inom mig, eller att bara få ta ut den på
någon oskyldig människa. Men det vill jag heller inte göra, för det är inte värt att slänga ut så mycket
illska på någon som inte förtjänar det. Helt klart, det finns folk till allt, vissa är helt rubbade i huvet,
hela dess existens är helt ut åt helvette. Under ett antal 10 tal år så måste ett tusentals hjärnceller
försunnit ur dess huvuden, och nu finns inget kvar förutom ett stort tomt svart hål som är fyllt med
fuckad information. Är verkligen inte en sådan person som hatar folk av en liten grej, men allt bra
som vi har sabbas mera och mera. Det är läskigt att se detta, det är som att vara instängd i ett svart
rum och man bara blir mer och mer rädd för mörkret.
Vuxna människor ska kunna förstå och dem ska vara en förebild med oss, och med åren så får man
mer erfarenhet, man vet vad livet innebär och vad man betyder för sin familj och vänner.
Kämpeglöd är något jag har inom mig, men utan värme så slocknar elden.
Det som vi hade kändes som ett ljus som sakta brann ut.
Efter en tid så kände jag att ett starkt ljus kom tillbaka och jag sken över att det var så bra. Men när
man har nått toppen av berget så ligger man snart nere på botten i havet igen.
Och denna skit ligger fan snart nere på botten.
Går allt fel från början så går inget att bygga upp igen. Det gick fel från början och jag tänker inte läga
ner min själ i något som varken kommer gå framåt eller bli bättre eftersom viljan hos båda verkar inte
finnas.
Du är verkligen på drift, men vart är du på väg?
Man kan inte ta vilket plan som helst och hoppa på. Livet fungerar inte så. Det finns så mycket mera att
tänka på. Det fungerar ungefär som ett pussel. Varje människas hjärta består av massa bitar, och i dom
bitarna finns just du. Tar du en massa bitar från den människan och sviker, så återstår det sedan inget alls.
Allt svart och vitt förvandlas till grått. Inget betyder någonting längre till slut.
Man tröttnar.
Man orkar inte.