Hade känslan av att det inte skulle gå, men samtidigt så hade jag känslan av att jag skulle
klara det. Var delad som fan, så allt låg på Noll. Var helt vilsen och visste varken ut eller in.
Så det var väl bara för mig att hoppas på det bästa, sen fick det gå som det gick.
Och hur gick det?
Konstigt nog så kände jag inte lika mycket happiness som jag trodde jag skulle göra när ja
klara det, haha. Men antar att det kommer med dagarna, och antagligen när allt är ordning
och reda. I dagens läge så är det tyvärr bara 50 % som är fixat.
Men sakta och säkert så går det framåt, och för att komma någonstans i livet och fixa allt
mot och med-gångar, så måste man tro på sig själv. Kanske inte så lätt i alla situationer,
men viktigt att man gör sitt bästa. Allt går så himla mycket bättre då.
Även fast man ska tro på sig, så måste man nog också vara beredd på det värsta ibland.
Nu ska jag ta 1 dag i taget ett tag framöver, så får vi se hur det blir. Tror att man då kan
koncentrera sig mera på vad som är här och nu, det som är viktigast.

På tal om något annat, så kan det här vara den onödigaste dagen på denna vecka.
De senaste 3 veckorna så känner jag att jag har dåligt med närvaro i skolan, men när jag
väl är i skolan så händer det absolut inte ett skit alls.
Idag när jag kom till skolan, så hade jag inga lektioner alls, förutom Elevskydds ombud på
eftermiddagen vid kl.13. Så, alltså så stannade jag i skolan till klockan.13 och gjorde
i princip, ingenting?
Jag och Rebecca gick mera runt som två skuggor och klagade på att det antingen var för
varmt eller för kallt. Men som tur var så hade hon i alla fall tagit med sig lite marknadschoklad
som vi kunde äta av. A big thaaaank you!
Så nu vet jag vad jag ska sysselsätta mig med den kommande timmen, Baka choklad.
Sen ska jag nog upp/ner/hit/dit och träffa Saris ett tag, och kvällen bjuder på mys med gos.
Du är bäst.