(Rest in peace, 16 november)

Är det verkligen möjligt?
Hur kan livet få vara så jävla orättvist?

"Man fördes till akademiska sjukhuset i Uppsala, där han sedan dödsförklarades"
Liksom, inte igen..:( :( :( :(
Det här är nog de värsta, två stycken har gått bort under en kort kort tid.
Har aldrig hänt förr.
Kommer antagligen aldrig hända igen hoppas jag.
Men utan förvarning eller nånting, så får man 2 stycken besked om nått dåligt, hjärnan orkar inte med.
100 frågor kommer upp i huvudet. Jag blir så förbannat ledsen och arg.
Fattar inte, eller en sak fattar jag, hade Gud funnits så hade han inte låtit det här hända.

Hur ska man nu kunna vara ute i sommarstugan utan att få träffa Kaj?
Och hur ska jag nu kunna träffa farmor utan att tänka på Aina?
Kommer bli helt annorlunda, kommer bli så jävla tomt, hur ska man beartbeta situationen?
Att en människa som är så jävla bra, går bort på en minut, ska inte få hända.
Hur ska man hantera detta?
Känns som om jag är inne i en bubbla och gör allt för att jag inte ska förstå vad som har hänt.
Eller.. Så är det väl med alla, man vill inte förstå.
Men förr eller senare, så är man redo för det, beroende på hur man är I guess.
Fast, saknaden kommer alltid finnas kvar... Minnet också för den delen.
Kommer aldrig glömma er. Och har absolut inte heller glömt min bästa vän, morfar

Men alltså. VARFÖR, VARFÖR OCH VARFÖR?
Fattar inte..

Bara hoppas på att de alla får det bättre på andra sidan.
Den sidan som inte vi vet någonting om. Vilket skrämmer mig nått fruktansvärt ibland.